FESTER

Halloween

Thanksgiving

Lucia

Jul och nyår

Alla hjärtans dag

Texasfest

Skotsk Fest

Avslutningsfest (2 st) En här och en i marinan i Antalya

Mycket att välja av är det. Vi är med på vandringarna, läser Turkiska, Sonia dansar linedance och jag, hör och häpna, är med i julkören…….. och lite annat smått och gott.

Vad har vi annars gjort sedan sist, jo en bestigning av berget Olympos (2365 möh) Vi var 11 som åkte buss upp till 700 möh och därifrån kämpade vi oss till toppen. Det tog 4,5 timmar och var rejält jobbigt men väl värt det. Vi fick en fantastisk utsikt över bl a snöklädda berg. Efter 1 timma var det dags att ta sig ner. En helt ny linbana gjorde det hela lätt. Den var  ännu ej i bruk så vi betraktade oss som försökskaniner!

Den tredje november blev vi medlemmar i Turkiz hotells gym. Hotellet ligger bara 200 meter från marinan så dit försöker vi gå en sväng varje dag.

Sonia fyllde år för en dryg vecka sedan och firade det med sol och bad. Vi hade tänkt oss utgång på kvällen men eftersom vi dagen efter skulle resa till Cappadokien så blev det fest i båten. Vi avnjöt en fin spansk rioja som Sonias föräldrar hade med sig. Underbart, det största felet med Turkiet är deras urusla vin, knappt drickbart och dyrt. Men, men allt kan ju inte vara perfekt.

Det fina vädret står sig.  Vi badar i stort sett varje dag och det är fortfarande +22 i vattnet. Jippie………

Sonia och en läkare, som åkt hem nu, är sjukvårdsrepresentanter. De har besökt sjukhusen och kollat priser och service.  Hon har hittills konsulterats vid 2 brutna handleder, en ögonskada och idag en brännskada.

Närmast på schemat står en 7-8 timmars vandring på onsdag och på torsdag är hela marinan bjudna till Antalyas nya golfbana på visning och middag.

Just nu är klockan 18.05 Turkisk tid och Sonia kom just från turkiskan, jag skolkar idag. Jag hade en hård dust med båttoaletten nu på eftermiddagen så jag gick till gymmet istället. Ikväll skall vi äta forell som odlas uppe i bergen.

Lev Väl

Jan & Sonia

NR: 40

2006-11-02

Kemer Marina, Turkiet

Då var det dags igen. Här kommer några rader från vår första månad i Kemer Marina.

Jag tänkte dock först börja med en betraktelse i frågan ”vad gör ni hela tiden?” Här kommer kalla fakta:

På nästan 3,5 år har vi: förflyttat oss c:a 13 500 kilometer med en snittfart av c:a 9 km/t, varit på 296 olika ställen (övernattningar) i 12 olika länder, med allt vad det innebär som att hitta affärer, sopcontainrar, vatten, Internetcaféer mm, läst 208 böcker, lyssnat på radio Sweden, vandrat åtskilliga mil. Sedan har vi ätit: 1:a frukost, lite högläsning följt av 2:a frukost: 1,5 – 2 timmar, lunch: 1 timma, middag: 2 timmar.  Skötsel av båten, umgås med människor man träffar till och från, sola och bada, (åtminstone sommarhalvåret)  träna ett par timmar varje dag (vinterhalvåret) Tänk alla timmar man ägnat åt att kolla in soluppgångar resp. nedgångar och för att inte tala om alla månuppgångar, (månnedgångarna kan vi lämna därhän, de är inget att stå efter) Bara att alltid vara ute är en syssla i sig. Listan kan göras längre men kontentan är, att vi inte har några fritidsproblem och vi sover gott om nätterna.

När vi kom hit jobbade vi hårt i en vecka för att göra båten vinterfin. städning in och utvändigt, tvätt av segel, motorskötsel o s v. Sedan var Sonias mamma och pappa här i två veckor. De bodde på ett hotell 600 meter från marinan. Vädret är fortfarande strålande, vi badar varje dag. Marinan har en egen badplattform 100 meter från båten. Platsen vi har ligger perfekt, alldeles utanför kontoret och sanitetsanläggningen som f ö städas varje timma mellan 08 och 24. Vi har dygnet runt vakt vid en ingång 30 meter från båten så det känns helt tryggt. Här finns ett stort bibliotek med pocketböcker. I detta rum har vi även myshörna med brasa, (om det behövs) storbilds TV och mängder av videofilmer.

En holländare har köpt de 5 första serierna av 24 och kör dem här 3 kvällar i veckan, det lär ju ta ett tag för den som orkar med det. Vi har en bar och restaurang där vi med marinakontrakt har specialpriser, t ex en ”staff lunch” (3 rätters) 30 kronor. En stor stark 15 spänn (halva detta mellan 18-20 då det är Happy Hour) Lägg därtill en helt skyddad förtöjning oavsett väder och extremt trevlig personal, vad kan man mer begära. Här är ett rikt socialt liv för den som det önskar. Mängder av olika aktiviteter ordnas, mer om detta senare.

Häromdagen hade vi en stor Halloweenfest med 80 mer eller mindre utklädda personer. (se bild)

”Livet är det som händer medan du gör upp andra planer”

(John Lennon)

Lev Väl

NR: 39

2006-10-03

Kemer, Turkiet

Hej igen!

Först måste jag meddela att vårt turkiska mobiltelefonnummer inte fungerar längre. I takt med terrorist hot har man infört en del nya bestämmelser. Bl. a. måste man registrera sin mobiltelefon hos tullen när man kommer till Turkiet. Någon sådan information fick vi ej så det inhandlade Turkiska simkortet fungerade i två veckor och sedan stängdes telefonen av. Vi flyttade över kortet till annan mobil och det gick bra i ytterligare två veckor. Sedan hade vi inga mobiler kvar.

Nu är detta inget problem längre. Igår kom vi till den fina marinan i Kemer och här skall vi stanna t o m april nästa år. Se www.kemermarina.com Vi har nu trådlöst Internet i båten och kan svara snabbt och enkelt på era mail. Vi har förstått att något mail kommit på avvägar, vi har svarat på alla ifall någon undrar. Dessutom har vi nu även fast telefonabonnemang till båten. Man slår 0090-242 814 1490 och när det kommer en inspelad turkisk röst på linjen slår man direkt 218, och kommer, om Allah är god till oss. Om man lyssnar för länge på den Turkiska rösten blir den Engelsk men då är det för sent att slå 218 och man kommer till en telefonist och då kan man begära  218.

Vår adress: S/Y Maria Honungshöst, Jan o Sonia Jonsson, Park Marina/ Kemer, PO Box:208, 07980 Kemer, Antalya, Turkey.

Annars hade vi en lugn och stilla september på vår väg hit. Vi hade en härlig vecka med gamla Kusadasivänner efter inklareringen till Turkiet och har sedan seglat i sakta mak mellan ankarplatserna. För tio år sedan seglade vi i ett område som heter Skopia Liman (söder om Marmaris) Vi var då där i april och minns det som otroligt vackert. Nu flydde vi därifrån efter några dagar, det var mer båtar än vatten. Längre söderut finns ett område som kallas Kekova Roads. Mycket lugnare och särskilt njutbart var de kalla källorna som strömmade upp och gjorde baden svala (+24). Många mil har vi vandrat utmed en vandringsled som heter Lycian way och går mellan Fetye och Antalya. Förutom det vackra landskapet är leden en utmaning i sin ytterst dåliga utmärkning och det enda man kunde fråga var de talrikt förekommande getterna.

Och så kom då slutet på även denna säsong och som alltid härligt att knyta fast.

”Allting är som det är, hade det kunnat vara annorlunda, så hade det varit det”

(fritt efter fatalisten Vägdam i Harry Martinssons Vägen till Klockrike)

Lev Väl

Jan och Sonia

NR: 38

2006-08-22

Datca, Turkiet

Turkiskt mobilnummer: +90 5556038831

Merhaba!

Hoppas sommaren varit bra, för det har den varit för oss. Idag har vi klarerat in i Turkiet. Vi är i Datca som ligger mellan Bodrum och Marmaris. Det är ruskigt varmt, upp emot 40 grader och man har jätteproblem med skogsbränder i området. Hade just SMS kontakt med Bill och Elaine på den engelska katamaranen Bema-Gus. Vi lärde känna dem när vi övervintrade i Turkiet för 10 år sedan och har haft kontakt sedan dess. De har nu bott i båten i Turkiet i 17 år. Imorgon skall vi träffa dem i en ankarvik ett stycke härifrån, det skall bli jättekul.

Sedan vi skrev sist har vi seglat (eller kört motor) i c:a 800 distansminuter, vi har legat på 74 ankarplatser, 3 hamnar och 1 marina. Vi har knappt haft någon kuling och solen har strålat från en klarblå himmel i stort sett varje dag. Det har varit varmt, sedan mitten av juni har vi aldrig haft under 30 grader på dagarna och på nätterna har det någon gång krupit under 25. Man vänjer sig! Apropå ankring så har vi nämnt tidigare att det finns olika sätt att göra detta på. Man kan vara grundlig och kolla så att man sitter fast, och man kan vara mindre grundlig. Den sistnämnda kategorin har påverkat oss 3 gånger den sista månaden. Det hör absolut inte till ovanligheterna att folk draggar till höger och vänster men att de draggar på just oss, har aldrig hänt förut. Ett av dessa tillfällen förtjänar några rader för sin osannolikhets skull. Så här var det. För 2 år sedan låg vi för ankar utanför Saint Antonio på Ibiza. Det blåste inte särskilt mycket men en spansk båt draggade och passerade mycket nära oss. I båten fanns en man och en kvinna, de var fullständigt handlingsförlamade, visste inte hur man startade motorn än mindre hur man tog upp ankaret. Till slut löste det sig när de fick hjälp av en engelsman som de draggat på. Det var svårt att förstå vad de egentligen gjorde i båten. För några veckor sedan var vi på ön Serifos. Det började blåsa ganska hårt på morgonen och vi var lite oroliga för den grekflaggade segelbåten som låg alldeles framför oss. Vi såg när de ankrade kvällen innan och de tillhörde definitivt kategorin mindre grundliga. Deras ankare släppte naturligtvis och de kom farande rakt på oss och fastnade i vår kätting. Efter att ha hojtat ett tag kom två yrvakna spanjorer upp och det tog oss en kvart att få dem att fatta att de skulle starta motorn och ta upp ankaret. Till slut lyckade de och det var då det slog oss, det var dom……….

Nå, efter Dubrovnik klarerade vi in i Montenegro. Detta gjorde vi i staden Kotor som ligger längst in i Gulf of Kotor. Ett mycket spektakulärt landskap med höga berg och pittoreska byar vid strandkanterna. Här firade vi även midsommar på sedvanligt sätt. En underlig sak hände på midsommarafton. Vår kära gamla dinge (Smask) blev i ett allt bedrövligare skick. Vid ett tillfälle yttrade jag ”varför kan det inte komma någon dinge flytande” saker kommer faktiskt flytande emellanåt. Det dröjde 10 minuter sedan passerade en stor engelskflaggad Hallberg Rassy och när den var en bit från oss lossade deras dinge utan att de märkte något. Vi tutade och viftade och de vinkade glatt tillbaka och fortsatte utan att se sig om. (det var några dagar efter Sverige-England matchen) Jag körde ut och lyckades rädda dingen före en fransk båt som hade siktat in sig på den. Efter en halvtimma eller så, hade engelsmännen upptäckt förlusten och kom seglande tillbaka. Glada fick de sin dinge och glada blev vi för en flaska Chianti. Efter 10 dagar i Montenegro var det dags att ta oss ner till Grekland. Vi fick en fin resa på behörigt avstånd från Albanien. På kvällen var det så lugnt att vi grillade under motorgång i solnedgången.

Vi tillbringade 3 veckor bland de Joniska öarna. Såg fler svenska båtar än vi gjort hittills under resan. Vi träffade några gamla bekanta bl. a våra kamrater på S/Y Helena. På Lefkas lyckades vi få tag i en ny gummidinge så det var med sorg i hjärtat vi förpassade vår käre gamle Smask till en container.  

Vi bestämde oss sedan för att ta Korintkanalen ut till andra sidan av Grekland. För att komma dit går man norr om Peleponessos. Ett ställe vi var på för 10 år sedan och som vi gillade var Missalonghi. Ett lite avsides ställe, helt utan turism. (vilket man uppskattar efter att ha varit på Lefkas och Korfu) Efter att ha varit inblåsta i 5 dagar, (det är ett ganska smalt sund och det räcker med 10 m/s ost och det blir hopplöst att ta sig igenom) fortsatte vi och gick under den nya bron som förbinder Peleponessos med fastlandet. Tidigare gick enda vägen över Korintkanalen. Vi blev mycket förtjusta i staden Navpaktos, mest känd för ett av historiens mest betydelsefulla sjöslag. Det var 1571 då de kristna körde bort turkarna från området. Här hyrde vi bil tillsammans med ett engelskt par på segelbåten Natian som vi träffade i Missalonghi. Det blev en heldag uppe i bergen med en förtjusande lunch under ett platanträd i en liten by. Några dagsetapper längre öster ut stannade vi i Galaxidhi. Härifrån åkte vi buss upp till Delfi. Vi är normalt inte mycket för turistattraktioner men Delfi var väl värt ett besök. En av nätterna i Galaxidhi kommer vi att minnas som den värsta i år. 1: Vindstilla och över 30 grader hela natten. 2: Massor med mygg och knott. 3: Ett gigantiskt grekiskt party på en uteservering ganska nära vår ankarplats, musiken började 00.00 och slutade 07.30 och då pratar vi HÖGT. Från Galaxidhi körde vi motor ner till Korint på ett spegelblankt hav. Vi fick ett av de finaste delfinbesöken någonsin. (se förstasidan om bilden kommit in)

Sedan var det dags för Korintkanalen (3,2 km) och det ”blåsiga Egeiska havet”. Vi träffade en tysk i Korint, som legat inblåst i 6 veckor på ön Serifos. Det hade blåst mellan 15 och 25 m/s hela tiden. Vi har nu passerat denna karga övärld med på sin höjd 10/12 m/s vid något tillfälle. Många fina öar med sina gamla byar uppe i bergen. Vi besökte Serifos, Siros, Paros, Naxos, Dhenoussa och Amorgos. Otroligt klart blått vatten, inte konstigt att man spelade in filmen ”Det stora Blå” på just Amorgos.

Efter Amorgos tänkte vi oss till en liten ö som låg halvvägs till Kos. När vi kom dit vart det lite blåsigt och svårankarat så vi beslöt oss för att gå direkt till Kos, ytterligare 40 distans. Efter en stund, ändrade vi oss och gick upp mot Leros för att få bättre segling. Det visade sig vare ett strålande drag. Vi ankrade första natten och sedan gick vi in i den lilla marinan. För övrigt den första sedan Dubrovnik. När vi övervintrade i Kusadasi, Turkiet för 10 år sedan umgicks vi mycket med två italienare, Enzo och Cettina, döm om vår förvåning när vi plötsligt fick syn på dem på kajen. Ett mycket roligt återseende. Det visade sig att de kommit till Leros 1999 och blivit förälskade i ön. De köpte mark och har nu byggt ett hus. Nästa dag kom de och hämtade oss i sin ”bil” en 30 år gammal Suzuki Jeep. Det blev en rundtur på ön, som verkligen är fin. Mycket grönare än de andra öarna i området och inte alls så exploaterad. Detta beror tydligen på att ön har dåligt rykte p.g.a. ett stort mentalsjukhus och en militärbas. Huset de byggt, låg på en sluttning med utsikt över havet och med pinjeträd runt omkring. Ett litet hus byggt i gammal traditionell stil. Verkligen ett litet paradis.

Efter en vecka på Leros kom vi hit efter en liten fuskankring i Turkiet innan inklarering.

”Människan är det enda djur som kan rodna. Och har anledning att göra det.”

(Mark Twain)

Lev Väl

Jan och Sonia

NR: 37

2006-07-26

Navapaktos, Grekland

Har kommer en halsning fran Grekland. Vi borjar nu vanja oss efter snart 2 manader med temperaturer pa 30-36 grader. Vi har numera nummer: +30-6946142773.

Lev Val

Sonia och Jan

NR: 36

2006-06-19

Dubrovnik Marina, Kroatien

Farväl Kroatien!

 Då börjar vi närma oss slutet på vistelsen i Kroatiens fantastiska fina seglingsvatten. Just nu ligger vi i Dubrovniks marina, fyller vatten, gas, tvättar mm mm. Det är en månad sedan vi låg i hamn. Duschen var bäst.

Sedan sist har vi avverkat  flera fina öar. På Mljet, delvis nationalpark, låg vi några dagar och njöt nedanför de skogsbeklädda bergen. Här fick vi även göra månadens goda gärning. Åtta ungdomar i en charterbåt, som låg ankrade nära oss, hade lyckats tömma alla sina batterier och följaktligen kunde de inte få igång motorn. Eftersom det av naturliga skäl inte går att använda startkablar (vi har i alla fall inga som är så långa) så rodde jag över med ett av våra batterier och så var deras dag räddad.

Särskilt förtjusta blev vi i ön Lopud utanför Dubrovnik. Fin ankring utanför den lilla byn och otroligt fin natur. På en bar med TV satt vi länge och väntade på att Sverige skulle göra mål mot Paraguay……..!

Nu skall vi in och kolla på stan och i morgon klarerar vi förmodligen ut från Kroatien och styr kosan mot Montenegro som ligger en lagom dagsetapp bort.  Ett litet land som just haft en folkomröstning där man fick majoritet för att bryta sig ur unionen med Serbien.  Där tänkte vi stanna en vecka eller så och fira midsommar och sedan bär det av mot Grekland.

Ha en mysig midsommar och njut av den svenska sommaren.

Lev Väl

Jan och Sonia

Ps Nytt  telefonnummer meddelar vi senare Ds

NR: 35

2006-06-09

Split, Kroatien

Helloo!

Ligger nu för ankar i Splits stora hamnbassäng. Igår hade vi en fin segling hit från  staden Trogir 15 distans norr ut. Även där låg vi för ankar utanför staden och drabbades av det som vi tidigare bara hört talas om. Man fick betala för att ligga för ankar!!!  Kroatien har för ett tag sedan givit tillstånd att ta ut ankaravgift  i vad man godtyckligt kallar för hamnområden. I det här fallet låg vi tämligen oskyddat en bra bit från hamnen. Men vad gör man när folk kommer med officiella papper, betala eller lämna. Vi betalade 130 kronor för ingenting och friheten fick sig en törn. Men nu ligger vi i Split och här har man inte börjat ta ut pengar…än.

När vi kom hit igår låg här en likadan båt som vår, den var dessutom svensk. Det var Peja från Stockholm. Vi pratade erfarenheter i några timmar och fick bytt en påse böcker. Här fanns även den australiska båten Talinga Too som vi nu träffade på för åttonde!! gången här i Kroatien.

Till Pula kom goda vänner som hyrt segelbåt och vi fick en fin vecka tillsammans. Vi firade bl a midsommar med tillbehör, om än en månad för tidigt. De hade dessutom bl.a. med sig en ny toapump, som nu är installerad. Tänk va härligt det är med en fungerande toa… Efter att vinkat hej då till dem fortsatte vi söder ut  Vi tillbringade några  dagar bland öarna i nationalparken Kornat och stannade även till på vår ”favorit ö” Prvec utanför staden Vodice.

Vi blir kvar här i några dagar och studerar Splits hamnpromenad med uteserveringar och de ganska höga bergen i bakgrunden. Bergen varifrån den just nu hårda nordostvinden kommer rasande ner ifrån.  Det är BORA idag.

Som det ser ut nu så fortsätter vi söderut mot Grekland, går norr eller söder om Peleponessos och vidare bort till Turkiet där vi tänkt oss att vara nästa vinter. Vi har faktiskt redan bokat plats i en marina i Kemer på sydkusten.

 ”Även om man blir gammal behöver man inte bli vuxen”

(Chili Davis)

 Lev Väl

 Jan och Sonia

NR: 34

2006-05-12

Rovinj, Kroatien

Hej!

Tänk vad en vinter går fort. Sju månader var båten på land och vi bodde i hus. Det känns skönt att ha flyttat hem igen. Vi ligger just nu i en boj nedanför gamla stan i Rovinj. Bojen har vi lånat av sonen till en av våra grannar i Svetvincenat.

Det är nu snart två veckor sedan vi lämnade huset. Innan vi gjorde det hann jag fira min femtioårsdag. Det blev en härlig dag, väl värd att minnas. Sonia hade lånat en bil och tog med mig på en utflykt med picknick. På eftermiddagen hade vi tårta och champangekalas under kastanjen utanför vårt hus. Sonia hade beställt en jättelik tårta i en grannby. Vi var ett femtontal grannar och bekanta från byn. Det blev många flaskor i present, grappa, vin och rakvatten. Några dagar senare blev vi hämtade av Sonias kusin och körda till båten i Monfalcone, Italien. Vi var kvar på land i fem dagar och låg sedan två dagar i vattnet innan det blev dags att ge sig av. Det var en häktisk vecka med tio timmars arbete om dagen. Allt hanns dock med, och nu är Maria bottenmålad, putsad och städad. Allt verkar dessutom fungera utom möjligen toaletten men det har å andra sidan aldrig fungerat perfekt.

I måndags lämnade vi Italien och seglade ner till Porec i Kroatien där vi klarerade in. Sedan följde 24 timmars regn vilket inte gjorde något, eftersom vi var ganska trötta efter en veckas vårutrustning. I onsdags kom vi hit till Rovinj och nu har vi ett strålande väder. Igår var vi åter och hälsade på i ”vår” by. Det blev två intensiva timmar där alla skulle bjuda på något att dricka. (som jag tidigare beskrivit att seden kräver) Jag hann även titta till grannens två grisar som jag som avskedspresent fick hjälpa till att hålla när de kastrerades, samma dag som vi lämnade.         

Om några dagar seglar vi ner till Pula där vi om en vecka får vi besök av goda vänner från Göteborg. De har hyrt en båt och vi skall segla tillsammans i en vecka.

Lev Väl

Jan och Sonia

NR: 33

2006-04-11

Svetvinĉenat, Kroatien

Dobar dan!

När jag och Sonia var här tillsammans första gången, 1981, gick en man som heter Guido förbi vårt hus

6-8 gånger om dagen. Han gick till osterian (baren) drack en kopp kaffe, ett glas vatten och rökte 3

cigaretter. Nu, 25 år senare, går fortfarande lika ofta, dricker samma sak och röker ännu mer, skillnaden

är att han svär hela tiden, tar sig fram ytterst långsamt och pustande. Han spottar och fräser och är inte

särskilt populär. Han har det inte lätt. Djuren har det heller inte så lätt alla gånger. Nästan alla har

hundar. Många sitter dock i trånga burar och är ytterst sällan ute. Att slå djur tycks hos ganska många

vara helt ok. Hoppas att den nya generationen och influenser från vårt håll kanske kan förändra en del

saker. Nu när jag ändå börjat detta brev så negativt måste jag ta upp nedskräpningen. Här är en

fantastisk natur och det gör ont att se alla avdankade spisar och tvättmaskiner som man helt sonika kört

ut och tippat i skogen när de har tagit slut. Naturmentaliteten är nog lite olika. En gång när jag hjälpte till

att hugga ved i skogen var det en kille som slängde en tom plastflaska som det varit olja i in bland träden.

Jag tog up den och lade den på vedlasset. När den sedan åter slängdes in i skogen kändes det lite

maktlöst. Bristen på språklig komunikation gjorde ju inte saken bättre.

Det mesta är dock positivt och vi trivs jättebra, särskilt nu som vildsparrisen har börjat komma och en

omelett med sådan är inte att leka med. För några dagar sedan hade vi bröllopsdag. Detta firades med

en 6 km cykeltur till ett ruinerat kapell inne i skogen, picknick i solen och sparrisplockning. Väggarna var

fulla med inristningar. Den äldsta vi hittade var ”Boris 1 april 1941”. Vad han gjorde där, gömde sig?

Just det! Spanien. Vi hade en kanonvecka och det kommer, som det ser ut nu, att generera  i lite arbete

för Sonia i höst.

Snart är det påsk och då tänker Sonia gå till kyrkan med maten, lamm mm, och få den välsignad.

Personligen är jag lite negativ till detta eftersom jag inte gillar prästen något vidare. Jag kommer dock att

äta maten oavsett.

Vad som därefter hägrar för mig är att i detta hus fylla 50. Inte trodde jag det, när jag firade min 25

årsdag här tillsammans med Sonias sedan länge döda mormor. Hennes ande vilar dock kvar i huset och

många pratar fortfarande om henne i byn. Hon var en legend som hjälpte många människor under sin

levnad, inte minst under krigen. Jag har lovat mig själv att jag även skall fira min 75 årsdag här.

Sedan är detta vinterkapitel slut. I slutet av april packar vi åter våra pinaler och får skjuts upp till

Monfalcone i Italien. Vi flyttar direkt in i båten och har att göra i c:a en vecka, innan det bär ut på böljan

igen. Det skall bli härligt.

”Det är betydligt billigare att slå dank än att hänge sig år lyx”

(Ur Konsten att njuta av livet av Lin Yo Tang)

Lev Väl

Jan och  Sonia

NR: 32

2006-03-18

Benicasim, Spanien

Hej Alla!

Och vad gör vi i Spanien? Det är det fina med att inte ha några planer, man kan hoppa på det som dyker upp. När vi var i Sverige fick Sonia ett erbjudande om ett eventuellt jobb på ett rehabiliteringscenter här i Spanien. Nu är vi här på studiebesök och vad det blir av det hela vet vi inte ännu. Mer om det vid ett annat tillfälle.

Jag sitter nu på hotellrummet och kollar ut över ett kulet Medelhav. Medveten om hur vädersituationen varit i Sverige så nöjer jag mig med att säga att det på Istrien varit mycket kallare och regnigare än vanligt och att det här var 25 grader veckan innan vi kom men betydligt svalare nu.

Resan hit började i Pula (Istrien) med ett litet propellerplan upp till Zagreb (huvudstad i Kroatien) med mellanlandning i Zadar. Det blåste en hård ”bora” och det var tveksamt om vi över huvud taget skulle komma iväg. Vi kom iväg och vi förstod snart varför de var så tveksamma. I 40 minuter kastades vi upp och ner och samtidigt åt sidorna i något som var den överlägset värsta flygningen vi varit med om.  Det var ytterst skönt att mellanlanda i Zadar och skönast var det säkert för han som satt framför mig. Han visste aldrig hur nära han var att få en pizza i nacken. Sedan var det lugnare upp till Zagreb. Vi åkte vidare med ytterligare ett propellerplan till Milano med fantastisk utsikt över alperna. Sista etappen gick ner till Valencia med ett ”vanligt” flygplan. Upp till Benicasim, där vi nu varit i fem dagar, blev det bil i åtta mil. På söndag kliver vi upp klockan 04.00 och påbörjar hemresan. Det har hittills varit en jättefin vecka med otrolig gästfrihet. Det blir spännande och se vad det blir av det hela. Det fina i kråksången är att det handlar om arbete vår och höst vilket ju passar vår nuvarande livsstil.

I Svetvincenat har det inte hänt mycket sedan sist. Vi har tömt en stor gastub i veckan för at hålla värmen men nu när vi kommer tillbaka har vi bestämt att det skall bli varmare. Det har varit några bröllop i byn och det är en stor händelse liksom något man kallar ”maskerad”. Barn (på dagen) och män (på kvällen) gick från hus till hus och sjöng. Det hela var lite som vid påsk i Sverige. När de kom  gav man något (barn: frukt och godis) (män: vin och starkare) Vi har haft en granne som varit på sjukhus i några veckor så där har vi hjälpt tanten en del. Så bortsett från denna sista vecka så har tiden efter det att vi lämnade Sverige varit mycket lugn och fridfull.

Lev Väl

Jan & Sonia
 

NR: 31

2005-11-19

Svetvincenat, Kroatien

Hej har kommer arets sista rader fran oss. Forst vart telefonnummer i Sverige f o m den 25 november och c:a 2 manader framat: 0708-435618.

Har blaser de beryktade nordanvindarna sedan nagra dagar. Detta medfor kallt men klart och soligt vader. Igar fyllde Sonia ar och jag firade henne med en resa till tryffelstaden pa Istrien dar vi kakade pa en fin restaurant med vidundelig utsikt over bergen. For att komma dit fick vi forst cykla 4 km, aka tag i dryga timman for att avsluta med en kuperad promenad pa 3 km.

Vi har nu anpassat oss till detta livet och det kanns helt naturligt. Jag har hjalpt grannarna med lite arbete sasom utkorning av kalkongodsel och inhamtning av arets ved. Det senare med svar traningsvark sim foljd. Sonia har manga bekanta bland tanterna och har fullt upp med att tacka nej till olika former av grappa som bjuds. Det ar en svar synd att inte bjuda nar man far besok och annu varre att tacka nej.

Vi avslutar for denna gang och tackar for iar och undrar sjalva med spanning vad vi skall gora nasta ar.

God Jul pa er alla och ett Gott Nztt Ar fran Sonia och Jan

Lev Val

"Livet ar en konsekvens..."
(Sonia)

NR: 30

2005-10-31

Svetvincenat, Kroatien

Har kommer en liten rattelse vad galler vart telefonnummer som skall vara +385-989314332.

Annars ar allt bara fint. Fortfarande fint vader. Dagarna gar fort och om knappt en manad ar vi i Sverige. Fast detta ar ett litet stalle sa hander det en hel del. Forra lordagen var det vinfest i byn. Man kopte ett glas och kunde sedan provsmaka arets och fjolarets vin fran 24 olika vinodlare fran Istrien. Rott ar intet vidare men det vita av Malvasiadruvan ar riktigt ok. Kvallen avslutades med en konsert. Uppjazzad istriansk musik.

Vi har aven lanat tva cyklar med vilka vi redan trampat manga mil. Vi cyklade till Pula harom dagen. Det blev sammanlagt 5 mil.

Slutar skriva nu. Vi skall ga ut i skogen som ligger runt hornet. Efter det skall vi jobba med pumporna. Imorgon ar det de dodas dag. Detta ar nagot stort har.

Lev Val

Jan o Sonia


 

NR: 29

2005-10-12

Kroatien

Nu har vi adress igen. Jan/Sonia Jonsson, c/o Perciè, Svetvinæenat 10, 52342 Svetvinèenat, Kroatien. Telefon. +382-989314332.

Da var baten pa land och detta pa ett synnerligen valordnat varv i Monfalcone, Italien. Det kanns trzggt att lamna henne dar efter 2,5 ar. En av Sonias kusiner har dessutom en kompis som jobbar dar och det gor ju inte saken samre.

Sjalva ar vi sedan en vecka installerade i Sonias gamla barndomshem. Huset ar fran 1826 och har kvar mzcket av sin gamla pragel aven om badrum och kok har mordaniserats. Det har inte bott nagon stadigvarande har sedan Sonias mormor dog for 25 ar sedan. Huset har anvants som semesterbostad for slakt i Italien.

Vi befinner oss alltsa i Kroatien narmare bestamt pa halvon Istrien. Det ar 14 mil till baten i Monfalcone. Och for att komma hit maste man kora igenom en bit av Slovenien. Det ar turbulanta trakter jamnfort med Sverige. Kejsardomet Osterrike-Ungern fram till 1918, Italien fram till andra varldskrigets slut, Jugoslavien fram till dess sonderfall och numera Kroatien som borjat forhandla om medlemsskap i EU.

Byn, Svetvinèenat (San Vincenti pa Italienska) (se www.svetvincenat.hr) har 300 innevanare och har finns allt man behover. 2 affarer, 1 restaurang, 3 barer (1 med internet), apotek, lakare, tandlakare, post, bank, frisor, ungdomsgard, slaktare, guldsmedsaffar, kyrka, borg mm. Vi har bussforbindelse bl a till den storre staden Pula 2,5 mil soderut. Jag glomde "systembolaget" bada grannarna har vinodling och arets skord jaser som bast. Arets Rakia (grappa) haller ocksa pa att kokas i maskiner som man inte far ha hemma.

Det kommer med andra ord inte att ga nagon nod pa oss, Det kanns harligt att bo i hus. Sonia ar just nu och plockar tomater och jag skall ut pa ett falt och plocka sallad om en stund.

Lev Val

Jan och Sonia

NR: 28

2005-09-25

Umag, Istria

Nu ar det nara. Fem timmars segling kvar till vinterhamnen i Monfalcone, Italien. 1 900 distans har vi avverkat iar. (343 mil) Det kan tyckas kort pa fem manader men da maste man ha klart for sig att vi fardas men den hastighet av 9-10 km/h. Omvaxling har inte varit nagot problem, vi har varit pa 86 olika stallen sedan Tunisien den 22 april. Ett bra ar utan nagra storre problem, vare sig med oss eller baten. Motorn har lite problem med tomgangen, Sonia har en liten fotvarta och mina stortarnaglar haller pa att aterhamta sig efter Romprommenaden.

Om Kroatien kan man bara saga att det ar ett perfekt seglarland, massor av fina ankarvikar och sma hamnar. Latt att hitta goda ravaror pa lokala marknader samt ett perfekt vader. Sommaren har f o kommit tillbaka efter nagra ostadiga dagar.

Vi kan ocksa meddela att da vi for nagra dagar sedan, nar vi lag for ankar nedanfor amfiteatern i Pula pa Istrien gjorde en trippel. Varldens bast bevarade (tror jag) romerska amfiteatrar pa ett ar, Forutom denna i Pula, El Jem i Tunisien och forstas Colloseum i Rom.

Sa imorgon bitti klarerar vi ut fran Kroatien och seglar till Italien. Sedan blir det arbete i nagra dagar innan vi aker till Huset pa Istrien. Detta skall bli harligt med lite hogre i tak och en toa som det kommer vatten ur utan att man behover pumpa.

Till Sverige kommer vi den 25 november, det var ett tag sedan sa det skall bli kanon att traffas.


"Vagen till ododlighet gar over okad forstaelse och medvetenhet. Lattja ar vagen till undergang. De medvetna dor aldrig. De lata ar, som om de redan vore doda"
/Ur Dhammapada (Buiddas lara)/

Lev Val

Jan och Sonia

NR: 27

2005-08-26

Vodice, Kroatien

Hej allihopa!

Antligen ett internetstalle sa vi kan beratta lite.

Efter Otranto kom vi til Brindisi, dar vi fick en plats vid stadskajen mitt i stan. Vi hade forsta parkett intill promenadstraket, det var dessutom helg. Snaca om att bli utittad! Vi lag mest och pustade under soltaltet i +38 och vindstilla. Vi stod ut 2 dagar innan vi puttrade vidare.

Vi vantade nu pa sydliga vindar for att ta oss till on Lastovo i Kroatien, dar vi planerade att klarera in och kopa seglingstillstand.

Den 2 aug var det dags, vid lunchtid stack vi fran Mola di Bari for att ta oss de 120 distansen till Lastovo. Innan vi akte fyllde vi tankarna och kopte lite italienska godsaker. Det var med blandade kanslor vi lamnade Italien etter 3 manader, ibland har det kants som om det ar har vi vill bo. Som ett sista farval lyckades vi kora in i en lerbank som nagon galning lagt mitt i hamnen, tack Gud for var starka motor.

Vi fick i alla fall en fantastisk segling over. En otroligt varm natt, kl 04 hade vi + 28 i sittbrunnen och 34 i ruffen.

Inklareringen gick i ett nafs. Vi tog sedan tillflykt till en liten marina eftersom det kom att blasa en hard bora (nordlig vind) i 3 dagar. Otroligt vacker o men jobbig att utforska med cykel. Till byn mitt pa on var det 7 km uppat, men det gick snabbt hem.

Kroatien har en otrolig o varld dar vi nu i sakta mak seglat i 3 veckor. Enorma mangder batar, framforallt charter, men det finns sa manga stallen, att om man bara undviker de popularaste, sa gar det att hitta vikar dar man kan vara for sig sjalv.

Har finns aven sadana som oss, dvs bor i baten jamt. Pa on Hvar hade vi en trevlig kvall pa en Nya Z bat. Vi var fyra batar i viken, tva fran NZ en fran Syd Afrika och vi. Vi kom att tala om vad folk dar hemma undrar over och fann aterigen, att den overlagset vanligaste fragan ar "Vad gor ni hela tiden?"...... Vi har aven traffat pa gamla bekanta. Utanfor Split stotte vi pa engelsmannen Bob pa Phoebe Sanuk som vi overvintrade med i Tunisien. En grillkvall och nagra flaskor vin senare skildes vara vagar pa nytt.

Vader: Sedan vi kom hit har det varit ganska mycket aska med haftiga regnskurar. Man varnar ofta for "sudden storms" har. Vi fick en utanfor Split for en vecka sedan, fran 2 till 18 m/s pa 3 minuter. Var stackars gummijolle, nu trott och sliten, flippade nagra varv och lade sig upp och ner. Detta gjorde att han likt en u-bat var pa vag till sjoborrarnas rike innan vi fick stopp pa baten. Nagra minuter senare var det vindstilla.

Ligger nu vid stadskajen i Vodice, har bunkrat infor vidare fard norr ut. Ser fram emot ytterligare en manad med sol och salta bad innan det ar dags for "vintervila".


"Lyckan ar som en fjaril som da den jagas, alltid ar utom rackhall, men som, om du lungt satter dig, kan sla sig ner pa dig"    /Nathanel Hawthorne/


Lev Val

Sonia och Jan
 

Här kommer vårat Kroatien nummer +385-989314332

NR: 26

2005-07-28

Otranto

Ciao

Hittade detta internetstalle av en slump sa har kommer de sista raderna fran ett mycket varmt Italien. Igar hade vi 36 grader i luiften och 28 i vattnet. Konstigt hur det kan kannas svalt nar man badar...  Nu har vi statt pa ett tag. Sedan sist har vi avverkat c:a 350 distans och har haft fantastisk tur med vindarna. Messina passerade vi i god medstrom, vi hade tankt oss att ga till Reggio di Calabria men nar vi kom dit efter 40 distans var vi sa pigga och vadret sa fint att vi fortsatte 60 till. Vid 12 tiden pa natten kom vi fram till Roccella Jonica, fin hamn och dessutom gratis. For en gang skull fanns dar en massa batar av olika nationaliteter. Efter nagra dagar gjorde vi en lite langre etapp over natten till Otranto dar vi sitter i skrivandets stund. Resan hit var stralande, tank att kunna ga upp naken pa dack klockan 4 pa morgonen for att skifta segel. Detta utan att frysa. Det var 26 grader. I Otranto ankrade vi nedanfor den gamla fastningen och fick en stilla kvall i sittbrunnen. Men det andrade sig. Igar borjade det blasa fran nord, inte bra. Vi fick en gungig dag och och ganska gungig natt. Nu pa morgonen lyckades Sonia forhandla med nagra fiskare sa vi ligger utanfor deras bat till atminstone i eftermiddag. Sedan far vi se. Vinden skall dock ga ner och imorgon seglar vi formodligen till Brindisi. Sedan har vi bara en etapp kvar till Kroatien. Vi tankte oss klarera in pa on Lastovo.

Sedan blir det Kroatiska ovarlden i sakta mak upp till Monfalcone i Italien dar vi tar upp baten over vintern. Sedan skall vi bo i Sonias mormors gamla hus pa Istrien.

Lev val

Jan och Sonia

NR: 25

2005-07-16

Acciaroli

Ciao Amici!

Har kommer ett kort brev fran ljuvliga Italien. Det ar inte sa latt att hitta internetstallen har vi markt och nu sitter vi pa en turistbyra dar vi far lana datorn i 10 minuter.

Allt ar toppen, vadret ar kanon. Visst visste vi att Italien var fint men trots det overtraffar resan i ar allt. Pa Elba var vi i 15 dagar och firade bla a midsommar med vara vanner pa S/Y Helena liksom vi gjorde forra aret. Efter Elba bar det soder ut. I Civttaveccia tog vi taget till Rom, ah ljuva Rom, vi foll direkt, dar skulle man bo. Gjorde sa mycket vi kunde av stan pa 6 timmar till fots Puh.

Fortsatte soderut forbi Neapelbukten dar vi inte gick in, sag dock Vesuvius pa avstand. Lag for ankar utanfor "sagostaden" Amalfi men stannade bara en natt pga alla turistbatar som holl pa att valta oss.

Ligger nu for ankar utanfor Acciaroli och skall ut pa en bergsvandring. Ikvall ar det fiskarfest med tillbehor. Fortsatter sedan mot Messina och upp i Adriatiska havet.

Lev Val

Jan o Sonia
 

NR: 24

2005-05-11

Marciana Marina, Elba

Glad sommar, men det tors man val inte saga....

Vi ar pa Elba. Kom hit for tre dagar sedan och ligger for ankar utanfor ovan namnda marina. Ligurian sea at ena hallet och Elbas hogsta berg Mt. Capanne (1018m) at andra. 30 i luften och 22 i vattnet, vem klagar!

Sedan vi skrev sist har vi bara legat i marina en natt och mestadels haft kanonvader, det har dock varit nagra dagar med riktigt hard vind, t ex: val fastknutna i en ponton (utan landforbindelse) i La Calettea topapde vi med 28 m/s, men med nio linor ute gick det fint. Vid ett tillfalle hoppade Smask (var gummijolle) upp pa pontonen och stod och vibrerade pa hogkant. Det var ett styvt jobb att brotta ner honom och slappa ur luften. Langre norr ut pa Sardinien lag vi en natt for ankar utanfor den exclusiva marinan Porto Cervo. Kvallen tillbringade vi med nagra ok Guinness pa Lord Nelsons pub, bland de rika "ungdomarna" vi kande oss verkligen udda. Inte pga mindre pa grund av mindre slantar utan for att vi nog var de enda som var tillsammans med nagon av motsatt kon. Efter nagon vecka i fina ankarvikar bland oarna i Bonifacio Strait beslot vi att gora en nattsegling upp till Elba. Vi startade vid lunch men trottnade snart, ingen vind och mycket vagor. Vi gick i stallet till Corsica och ankrade i en vik utanfor Porto Veccio. Dar blev vi kvar i sju natter, dels pga envisa nordvintar men ocksa for att vi trivdes sa bra. Langa cykelturer och promenader bland korkekarna, med snokladda bergtoppar i bakgrunden. Nar det var dags fick vi en fantastisk segling pa 85 distans (15 timmar) upp till Elba.

Ikvall grillar vi Corsikanska korvar och imorgon skall vi se hur langt upp pa berget vi orkar klattra.

Har ar prima liv hoppas ni har detsamma.

"Pass pa dej sjelv och vag ditt liv
Spar har pa ingen mode
Vi lever sa forbannat kort
och ar sa lange dode"

(Sonia arvt dessa kloka ord fran en kar van)

Lev Val Jan och Sonia

NR: 23

2005-05-11

Arbatax, Sardinien

Har kommer en sommarhalsning. Vi ligger for ankar nedanfor bergen utanfor hamnen i Arbatax pa Sardiniens ostsida. Har just gott de fem km upp till byn Tortoli och hittat detta internetstalle, antligen en snabb uppkoppling.

Fran vinterhamnen i Kantaoui seglade seglade vi till Hammamet dar vi fick arets forsta ankring nedanfor medinan. Efter nagra dagars inblasning i fiskehamnen Kelibia drev skinka, ost, salami och vinhunger oss direkt till Sardinien. Vi gjorde slut pa vara sista dinarer (dar ej att vaxla utomlands) Vart visum hade gatt ut en vecka innan vi nu skulle aka: Forst var det inte alls bra men efter nagra telefonsamtal var det inga problem. Visumreglerna i Tunisien ar totalt obegripliga, de varierar beroende pa vilken polis man fragar. Nar allt var klart fick vi en fin resa over till Sardinien.

Harligt att vara i Europa igen, sa mycket lattare allt ar! Valborg firade vi med vara vanner i Cagliari och av dem fick vi lana en lapptop med vilken vi stillade vart varsta filmsug, fyra flimer pa tva dar.

Har i Arbatax trivs vi fint. Det ar fantastiska omgivningar som gjorda for prommenader. Vi skall nu fylla pa telefonkortet, tanka vin och sedan ga hem for en narande lunch i sitttbrunnen.

"En lange efterlangtad salami samakar bast"
Sonia sa det

Lev Val och ha en varm och skon och myggfri sommar

Jan och Sonia

NR: 22

2005-04-19

Port El Kantaoui, Tunisien

Hej Igen!

Uppbrottets tid narmar sig, efter sex manader blir det skont att komma till Europa igen. Vi har trivts jattefint, har upplevt mycket och har med oss massor av intryck. Till och fran har man dock markt av kulturskillnaderna sa ibland har det varit lite trottande.

Sist vi skrev skulle vi till on Jerba. Resan dit avslutades med en louagefard (langfardstaxi) dar foraren var helgalen. 130 km/t i en skraltig Toyotavan pa en smal, trasig asfaltsvag och mycket motande trafik!!! Vi overlevde och fick oss ett fint gammalt hotell vid hamnen. Mycket mustigt folkliv!

For Barnombudsmannen: Tvaarig flicka staende pa mittstangen hallandes fadern pa ena axeln medan denne glatt trampade over en valtrafikerad gata.

For Djurombudsmannen: En levande get fastbunden pa rygg, pa en moppe i full fart pa en gropig grusvag.

For Pensionarsombudsmannen: Etty urgammalt par, med en urgammal hast o vagn parkerad i avgaserna mellan tva lyxiga turistbussar pa farjan till on.

Vi gjorde en cykeltur och besokte en synagoga. Det finns faktiskt ern liten judisk by har! Hemma laste vi sedan en svensk artikel om den rigorosa sakerhetskontrollen dar. Sa har var det nar vi var dar: Vi kom cyklandes upp mot synagogan. Mot en husvagg hangde nagra poliser. Vi passerade en osynlig grans, varvid en av poliserna vaknade till och pekade pa ett skjul, sakerhetskontrollen. Vi gick in, inte en sjal. Vi passerade metalldetektorn, det tjot, detta fick till forljd att vi vackte kontrollanten som lag och sov pa vaskrontgenbandet. Han vinkade oss raskt igenom och somnade om....... Har var det ett bombattentat for nagra ar sedan som dodade flera manniskor.

Vi har aven gjort en del dagsturer bl a till den fina staden Kairouan, muslimernas tredje viktigaste efter Mecca och Medina.

Senaste veckan har det arbetats, vi har bl a tagit ner masten for att reparera lite. Klart stressande, tio man pa baten som skrek och drog i allt som gick att dra i. Allt gick bra! Nu har vi putsat och tvattat fardigt och det ar "all systems go". Om nagra dagar drar vi norr ut. Vi tanker spendera nagon vecka langs Tunisiens nordkust innan vi seglar over till Cagliari och trafar vara vanner pa S/Y Helena.

Vara planer, tror vi: Sardiniens ostsida-Elba-Torcana, runda Italien och upp i Adriatiska Havet.

Solen skiner och klockan ar atta, vi har gatt en runda pa stranden och ater nu grot i sittbrunnen. Vi har just vinkat adjo till det engelska paret Bob och Wendy, folk borjar lamna marinan nu. Sommar sasongen ar har.

Fran borjan av maj galler det gamla italienska telefonnumret igen: +39-3331654576

Ha en bra sommar!

"Vi maste lara kanna oss sjalva och varlden, vagen dit gar genom god vilja, god vilja, god vilja"
Harry Martinson


Lev Val

Jan och Sonia
 

NR: 21

2005-03-07

Port El Kantaoui, Tunisien

Ack vad vi bedrog oss, vintern slut skrev vi i forra brevet - ha.......Har sager man att det ar den kallaste pa 40 ar. Folket fryser. Det ar de nordliga vindarna som ar boven i dramat. De fa dagar med sydliga ar ljuvligt varma med over 20 grader.

Vi har just haft en veckas besok av goda vanner som var har for att kolla statusen pa den Nalle de lamnade i var vard for ett ar sedan i Kinsale. Vi var bl a i Tunis och tittade pa Bardomusumet med sina mosaiker. Vi fattar fortfarande inte hur man kunde flytta alla de kvadratcentimeterstora bitarna dit. En av dem "tvingade" oss sedan att i osregnet besoka Kartago, vad det skulla vara bra for, det vet ju alla att det ar forstort, sedan lange dessutom. Men kul hade vi och spanningen holl i sig in i slutet da vi nastan missade taget hem.

Sonia ar kandis. Hon har slagit marinarekord genom att ofrivilligt, med klader, lyckats ramla i vattnet tva ganger under en tre dagars period. En gang fran batens badbrygga da vi kollade bultar till vindrodret, jag var i ruffen och horde plasket. En gang fran pontonen da hon gick rakt ut i vattnet samtidigt som hon tittade pa nagra fransoser som gjorde nagot, jag var i ruffen och horde pa hennes satt att ropa Jaan att nagot var annorlunda. Nagot kylslaget men inga skador.

Vi ar friska och sa ar aven baten med undantag av toan som skall repareras nu nar vi fatt reservdelar hemmifran. Vi passar aven pa att byta naten i teakdacket men till detta har vi hyrt in folk.

Imorgon aker vi nog till Jerba, tio timmar med tag och bil soderut. Mer om detta senare.


"Ar man vaken och hungrig ser man plagsamt mycket. Ar men slo och likgiltig kvittar det vilka horisonter som glida in i en sinne"

Harry Martinson,  Kap Farval

Lev Val

Jan och Sonia

NR: 20

2005-01-26

Port El Kantaoui, Tunisien

Hej, har kommer en halsning fran ett forsommaraktigt Tunisien.

Det har,med tanke pa handelserna i Asien, inte kants sa kul att skriva om hur bra man har det och hur lyckligt lottad man ar men nu ar det dags.

Vi har det bara fint och allt gar i ett lungt tempo; Sonias foraldrar bodde pa ett hotell nara marinan i 4 veckor over helgerna. Forra arets sista bad agde rum pa julafton, 16 grader, och efterat varmde vi oss med hemmagjord glogg pa stranden. Tunisierna firade "jul" for nagra dagar sedan, Aid El Kebir. Man offrade lamm till Abraham (man at och grillade dem efterat, lammen alltsa).

Detta ser ut att bli den kortaste "vinter" vi upplevt nagonsin. Vi hade en vecka under mellandagarna da det var ner mot 10 grader, regn och blast.

Nu har det varit flera dagar med shortsvader. Vi fortsatter att se oss om och ser fram emot besok av vanner i slutet av februari.

Var radda om varandra och krama inte snobollarna for hart.

Lev Val

Jan o Sonia

NR: 19

2004-12-07

Port El Kantaoui, Tunisien

Hej allihopa

Vi har nu varit har i 6 veckor och borjar fa klam pa hur allt fungerar. Marinan ar valskott och saker. Vi har ett stort hotellkomplex runt oss och sjalva hamnen ar utgravd ur sandstranden som ar milslang. Vi har bara 100 meter ner till havet som fortfarande ar fullt badbart. (efter svenska matt) Har ar ganska mycket turister men inkastarna till krogar och batturer kanner oss vid det har laget.

Vi har mycket nytta av vara cyklar. Vi behover inte handla i turistbutikerna utan kan cykla de 5 km in till staden Hammam-Sousse dar allt som man behover finns. T ex internetstallet som jag nu sitter pa. Har fins aven en fin kott-fisk-grontmarknad som vi besoker 1-2 ganger i veckan. Vi har dessutom fatt tips om en "grisbutik" i narheten. Av kulturella skal sa ar det inte tratt mellan grisarna har, om det ens finns nagra.

Att resa runt har ar valdigt behandigt och billigt. Det finns taxi, buss, tag och nagot som kallas louage, en bil eller minibuss som gar pa bestamda rutter och avgar fran sina stationen nar de ar full. Vi har gjort nagra dagsturer och aven en 3 dagarsresa ner till Sahara. Det var en tur pa c:a 40 mil och med 3 louagebyten innan vi kom fram till oasen Douz. Vi lyxade till oss och tog ett hotell med utsikt ut over det oandliga sandhavet. Man sager att soluppgang alt nedgang har ar nagot fantastiskt. Visst var de fint men det vet i tusan om det slar en dito pa ett stilla hav. Vi var pa marknad dar beduinerna fran oknen kommer in och saljer sina varor och hann aven med en louagetur till en oas som lag riktigt avsides och helt utan turister. En upplevelse att ga runt i den lilla sandiga byn bland barn, kameler getter mm. Det visade sig latt att komma dit men svarare att komma darifran. Det tog en stund men sedan fick vi lift till en lite storre oas och kunde darifran ta oss till hotellet. Kan aven namna att vi nu vet vart alla dadlar till jul kommer ifran, harifran. Oasens palmerier var fulla av dadelpalmer med dignande klasar. Vi han aven med ett besok pa en dadelmarknad.

Nar man ar ute och aker louage kommer man verkligen nara folket och deras trafikregler, har kommer nagra:

Rondeller: Kor sakta och halsa pa polisen som star dar.
Heldragna linjer: Kor alltid om pa dem. (annars kan det bli fri sikt)
Avstand mellan bilar under fard: Max 1 meter.
Bilbalte: Pa i rondeller.
Hastighet: Sa fort det gar (utom i rondeller)
Overlast: "The sky is the limit"

Nar vi kom till Tunisien var det fastemanaden Ramadan (man far inte ata, dricka, roka eller foroka sig mm mellan solens upp och nedgang) Det marktes stor skilnad pa utelivet och humoret efter det att Ramadan tagit slut. Alting avslutades med en stor fest, barnen fick presenter och god mat ats, som jul alltsa.

Tunisien ar ett ganska vasterlandskt orienterat land och har bl a frihandelsaval med EU. Vi har inte markt nagot av de fundamentalistiska inslag som finns i grannlanderna. Folk ser ut att ha det ganska bra och vi har i stort sett bara mott glada och vanliga manniskor. Det ar klart att man far vara pa sin vakt nar man handlar och lara sig vad det skall kosta men det hor till.

For nagra veckor sedan var mina foraldrar har och till helgerna kommer Sonias. Adventstake med mossa hemmifran har vi och lite ytterligare pynt skall snart upp. Vi har hittat ett trad som ser ut som en gran sa dar tankte vi ta nagra grenar. En julfest har vi redan hunnit med. Igar var vi pa en tysk bat tillsamans med ett tiotal andra fran var ponton. Nu skall jag cykla till  jarnaffaren och forsoka fa nagon att forsta att jag vill kopa kontaktlim, vi far se hur det gar.

VI ONSKAR ER ALLA EN RIKTIGT GOD JUL OCH ET GOTT NYTT AR

Passar aven pa att tacka for allla mail och samtal vi fatt under aret. det kan inte nog sagas hur kul det ar att hora fran er.


Lev Val

Jan och Sonia

NR: 18

2004-10-30

Port El Kantaoui, Tunisien

Marhaba!

Fram tilll slutet av april finns vi pa adress: S/Y Maria Honungshost, BP 32, Port El Kantaoui, 4089 Hammam Sousse, Tunisia

Vart telefonnummer: 00216-21506807
Da var det dags for vintervila, vinter o vinter, vi har fortfarande over 30. Har tanker vi stanna i 6 manader och sa har langt kanner vi oss nojda med valet av marina.

2460 distans (4428 km) har vi seglat|kort motor sedan vi lamnade Kinsale. Da kan det tyckas markligt att man skall fastna i ett fiskenat en halv distans innan hamnpirarna. (det var det forsta vi fastnat i sedan vi lamnade GBG) Problem av denna art blir dock lattavhjalpta nar det ar +25 i vattnet och 10 meter sikt.

Sedan sist: I Mahon pa Menorca lag vi sa pass lange och vantade pa ratt vindar att vi skrinlade vara planer att ga pa nord och ost sidan av Sardinien. Vi siktade i stallet mot sydkusten. Overfarten tog 31 timmar med motor pa ett stilla hav. Vi hade sallskap av vara vanner pa S/Y Helena, de kommer att overvintra pa Sardinien. De har en fin hemsida dar vi ar med pa bild. www.localeyes.se/snedseglarna

Vi fick se mycket djur pa denna tripp, pilotvalar, delfiner, flygfisk och stora havsskoldpaddor. Ett plastskynke som jag vajde for visade sig vara en val pa 15 meter. Denna gang hann Sonia upp ur ruffen och fick se nar det blaste 5 meter om babord, for att sedan sakta sjunka ner i sitt ratta element.

Pa Sardiniens sydkust lag vi bl a nagra dagar i Porto Teulada. Det var inte sa kul pa vagen dit, forutom hard motvind, hamnade vi en stor NATOovning  med forvirrande skjutvarningar, detta gjorde att vi var glada over att ha kommit helskinnade i marinan som sag ut att vaktas av tre stora krigsfartyg, tva helikoptrar och patrullbatar. Har fick vi reda pa att man kunde kopa gott vin hos Giorgio i byn Teulada, 8 km upp i bergen.Dit gick vi med 5 literskaggen pa ryggen i 34 gradig varme. Vad gor man inte for lite vin? 12 kronor litern!

I Cagliari fick vi besok av goa vanner fran Goteborg. Vi tillbringade nagra mysiga dagar tillsammans medan vi sakta forflyttade oss langs sydkusten. De lamnade oss i Villasimius, varifran vi tankte gora hopet over till Tunisien.

Till Tunisien gick det som en dans. Kanonsegling forsta dagen, sedan var det en lugn natt med massor av knytnavsstora mareldar eller vad det nu var. Man sag delfinerna som vita spjut langt nere i havet. Sonia sag inte mindre an 9 stjarnfall, endast Gud vet vad hon onskat.

Nar vi kom till Tunisien stannade vi nagra dagar i fiskebyn Kelibia, med harlig hektisk fiskehamn, fiskeauktioner 30 meter fran baten. Har klarerade vi in till Tunisien. Detta skedde genom att vi besoktes av en glad polis och en annu gladare tullare. De tittade runt lite och sedan var allt klart for 6 manaders vistelse.

Och nu ar vi har och det kanns stralande. Tunisien skall utforskas fran vinodlingar i norr till oken i soder.

"Om du tanker for lange pa nasta steg kommer du att tillbringa livet pa ett ben"
(Kinesiskt ordsprak)

Lev Val

Jan och Sonia

NR: 17

2004-09-14

Mahon, Menorca

Hola!

Det borjar bli dags att byta land. For nagra dagar sedan kom vi till Mahon pa Menorcas ostsida. En stark langtan efter vatten drev oss till en marina for forsta gangen pa en manad. Vlken lyx, en hel dag  obegransat med vatten. Var vattenatgang ligger pa c:a 20 liter per dag da vi ligger for ankar, inkl. dusch. Forr, nar man bodde i hus, som "normala" manniskor, gjorde vi av med c:a 300 liter per dag.

Efter Gibraltar hade vi en ganska tuff segling pa 160 distans, det var i och for sig medvind, men guppigt och 14-18 m/s i stort sett hela tiden (2 dagar o 1 natt) Pa andra dagens eftermiddag var vi trotta och hade ej lust att fortsatta, sa vi hittade en fin ankarvik. Det blaste da 20 m/s! Dagen darpa var det vindstilla och vi motorade upp till Cartagena, dar vi bunkrade och vantade pa vindar till Ibiza.

Nu skall vi ha semester, trodde vi! Ibiza var helt hysteriskt, massor av batar och trangt pa ankarplatserna. Manga, sarskilt spanjorer, anvander sig av ankringstekniken, "slang i kroken och lite katting och sedan ar det bra" Detta fick till foljd att batar draggade till hoger och vanster sa fort det blaste lite. Vi har dock klarat oss utan skador.

Och visst ar det mysigt med musik, men techno eller bongotrummor fran strandcafeet till 8 pa morgonen ar i mesta laget.

Efter Ibiza blev det lugnare. Mallorcas vastkust var fantastisk, hoga berg, upp till 1000 meter, fina ankarplatser med turkosblatt vatten. Vi lag bl a nagra dagar i Puerto Soller, rekomenderas.

For en vecka sedan traffade vi vara vanner Christina och Ingemar pa S/Y Helena, vi skall sla folje over till Sardinien. De har haft godheten att skanka oss vatten nar vi bara haft angor kvar i tanken, de har watermaker.

Roderaxeln fungerar fint, sa det har vi lagt bakom oss, for tillfallet har vi ett litet mindre problem med storfallet. Detta har temporart losts med ett yttre block i masttoppen.

Efter Sardinen borjar det dra ihop sig till "vintervila". Vi har varit pa gang ett tag sa det skall bli skont att knyta fast sig i slutet av oktober. Vinterhamnen blir Port El Kantanoui, 8 km norr om Sousse, i Tunisien.

Vaderstats: Vi har sedan juli haft over 30 grader varje dag och bara nagra droppar regn. Vattenpempen ar mellan 27 och 28 grader. Vi har mycket plats i tvattkorgen!

"Jag njuter och lever under den varma dagen som sad och meloner"
(Ralph Waldo Emerson)

Lev val

Jan o Sonia

NR: 16

2004-08-09

Gibraltar

Helloo

Antligen i vart ratta element. I forrgar sjosatte vi efter 11 dagar pa land, Maria forsedd med ny roderaxel. Hittade felet till skadan pa den gamla, en sondrig kabel till autopiloten var boven. Det har varit ett par "smajobbiga" veckor, men nu verkar allt OK. Vi ar sarskilt glada att vi upptackte det hela, da ett roderhaveri annars hade blivit foljden.

Tur i oturen var att vi hamnade i Rota en jattemysig Andalucisk stad i Cadizbukten. Fran var plats pa land hade vi en haftig utsikt over sandstrander, vitkalkade hus och palmer. Det gick ingen nod pa oss men det var anstrangande att vanta och att inte kunna anvanda battoan. Daremot fungerade kylen dar vi har vara huspilsner for 1:50 burken. Varmt var det sa det stod harliga till, de forsta 5 dagarna hade vi 38 pa dagen och drygt 30 pa natten. Sedan sjonk tempen nagra grader och det blev dragligare. Det var en upplevelse att se strandlivet, kl 02.00 33 grader varmt, fullt med folk i alla aldrar, pizzabud som levererade, barn som badade och byggde sandslott och ungdomar som spelade boll.

Vi var dock ej sysslolosa, eftersom baten legat i vattnet i 15 manader passade vi pa att gora en ordentlig varutrustning.

Och sa tva sma "varlden ar liten". Traffade en hollandare pa ett pendeltag i Lisabon. For 13 ar sedan lamnade han Azorerna samtidigt som en svensk bat, skepparen pa den svenska baten visade sig vare en fd arbetskamrat till mig.

Sonia var i tvattstugan i Rota nar en kvinna kikade in, kvinann var en Friskis bekant fran Goteborg.

Och sa sitter vi har, nedanfor "Klippan" under soltaltet, 50 meter fran flygplatsens landningsbana, i Gibraltar.Marinan ar sliten och trang och vi langtar till ankring och skona bad pa Balearenra.

Hur som helst, vi ar pa gang igen och vi ar starka. Om vindarna vill sa sticker vi om nagon timma.

"Det basta med att inte ha nagra bestamda planer ar att man aldrig ar forsenad.
(Jan Jonsson)

Lev Val

Sonia och Jan

NR: 15

2004-07-23

Rota Marina, Cadiz, Spanien

Hej alla semesterfirare.

Vi har problem. Till skillnad från tidigare då allt gått fint. För några dagar sedan upptäckte jag en svår anfrätning på roderaxeln. Ungefär hälften av metallen var borta. Inte bra, måste upp snarast och reparera. Med hjärtat i halsgropen av rädsla för roderhaveri tog vi oss hit. Hoppas att allt skall ordna sig. Vi mår annars fint, här är varmt + 34 grader och ett fint ställe att vänta på. Vi återkommer när det är lagat. Annars var Portugal fint med flera goa seglingar och ankringar.

Porto var en parla.

Sköt om er

Lev Väl

Gamla spaniennumret fungerar igen

Jan o Sonia

NR: 14

2004-07-03

Coruna, Spanien

Hola Igen!

Vi har de senaste 5 veckorna praktiserat resesattet "stanna tills du trottnar eller vindarna sager ifran". Var genomsnittsfart soderut har varit 5 km per dag. Sedan vi lamnade La Coroña har vi bara legat i marina 1 natt. Detta glader bade sjalen och budgeten. Vadret har varit kanon fram till for 10 dagar sedan da vi fick regn pa oss for forsta gangen pa 44 dagar, vilket togs emot med tacksamhet, da Maria behovde en sotvattensskoljning. Det har blast "gale" (over 17 m/s) vid ett par tillfallen, men da har vi legat fint i la.

Midsommar firade vi for ankar utanfor staden Muros tillsammans med langseglarparetIngemar och Kristina som vi traffade i Kinsale. Fin dag med nastan alla tillbehor, graddfil och graslok saknades, med purjo och Sonias blandning av youghurt och gradde blev nastan lika bra.

Vi fortsatter i sakta mak soderut med Portugal runt hornet. Ett beslut har vi dock fattat, vi tar vanster vid Cabo San Vincente i Portugal, dvs in mot Medelhavet. Ha en fortsatt fin somamr (om det gar mellan skurarna)

"Livet bara ar. Du maste flyta med det. Hange dig at ogonblicket. Lat det bara komma" (Guvernor Jerry Brown)

Lev Val

Jan och Sonia

Ps Stor handelse pa midsommardagen, tittade pa TV for forsta gangen pa 5 manader. Sverige-Holland, pa en bar, nu lar det droja......

NR: 13

2004-05-25

La Coruna, Spanien

Hola

Ny telefon:  0034-617998766

Har just vaknat efter en siesta, innan den hade vi var forsta riktiga Spanska lunch med serranoskinka, div. ostar och vin. Ligger i en ny marina mitt i centrala Coruna.

En aterblick: Den 12/5 lamnade vi Kinsale efter manga Hej Da, for att ta oss till Scilly Islands. Det tog 28 timmar med motor pa ett stilla hav. Vid kvallningen kom en ladusvala och landade pa dack, mysigt men en fagel som sallskap. Sedan kom 2 till och sedan belv de 5 som satt och sag frusna ut, 30 min. senare hade vi 30-50 overallt. Innan vi hann stanga luckorna flog flera in i baten. Efter 1 timma hade vi fatt dem att fatta at det var ok framfor masten. Sa blev det, forutom en som Sonia hittade ihopkrupen under sprayhooden. Den dog med ett litet pik kl 04.15, blev noddopt till Titanic och fick en vardig sjobegravning. Nar morgonen kom lattade faglarna, det blev 3 kvar att begrava, som Sonia sa: skall det vara nodvandigt att flyga anda fran Afrika.

Scilly Islands, en samling oar SW om Lands End, England. Vi stannade 5 dagar pa fina ankarplatser. Kristallklart turkost vatten, langa vita sandstrander. Oarna hade en enorm flora som var nastan tropisk.

Den 18/5 lamnade vi Scilly med en sikt pa 100 meter nastan hela vagen till Penzance, dar vi skulle handla lite, tanka och kolla vader infor Biscaya. Har intraffade resans hittills storsta turgrej, ett drev till var gamla elsotvattenpump hade pajat, upp pa cykeln och ivag till en pumpfirma nagra km utanfor stan. Sadana har gamla pumpar fins det nog bara reservdelar till i USA, sa man, modet sjonk. Mannnen ringde till huvudkontoret, dar tittade man i datorn och sag att det fanns EN sadan del i England, den var en trappa ner.....dar sparade vi 5000.

Biscaya: Fick 5 dagars prognos som sa NO 6-11 m/s. Den 19/5 kl 16.20 startade vi och den 22/5 kl 15.30 kom vi fram till La Coruna. Vinden blev mellan N och O 6-16 m/s, alltsa medvind. Massor med stora fartyg, sa vi prisade var radar vid flera tillfallen. Kvallarna och mornarna forgylldes av lekande delfiner. Dygnen gick fort, vi sag inte mycket av varandra, 2-3 tim vakt och 2-3 tim vila. Skont att komma fram och sa var det plotsligt sommar, nu skall vi utforska Gallicien.

"ak inte till Medelhavet, det ar ett helvete"

(finnlandare i marinan pa vag hem, ett lysande exempel pa finskt tungsinne. Han kom bara till Malorca)

Lev Val

Jan och Sonia

NR: 12

2004-05-04

Kinsale, Irland

Helloo!

Baten ar fardigputsad och klar. Nu vantar vi bara pa stabilt vader. April har vi upplevt som den samsta manaden, regnigt och blasigt om an inte sa kallt. Vi lag kvar i marinan till efter pask, da vi flyttade ut till en boj nagra hundra meter ut i floden. Det kandes konstigt a\tt slappa loss alla nio fortojningstampar, man man vanjer sig snabbt. Det tog bara 4 min in med dingen. Efter en vecka i bojen kom en stormvarning fran samsta tankbara hall. Vi hade redan haft en kuling fran det hallet och det blev ganska guppigt, sa vi beslot oss for att ga en liten bit upp till en annan marina som hade battre skydd. Dar lag vi sakert i 2 dagar tills det blaste over. Pa den intilliggande puben hade vi turen att traffa agaren till Seglingschartern i Kinsale. Han hade plats vid en brygga dar vi fick ligga gratis. Vi har nu legat dar 12 natter och kan troligen vara kvar veckan ut. Som tack for detta, far han nu lite reklam: www.sailingireland.com.

I manadsskiftet mars/april var vi pa semester i 3 dagar. Nordwast om Limerick finns ett omrade som heter The Burren -sten-sten-sten-sten. Vi bodde pa en BoB i Doolinn, en liten by med 3 pubar dar det spelades genuin irlandsk musik. Stallet vi bodde pa drevs av Danny, med fam. skall ni till Irland, ak till Doolin, bo pa Fichermans Rest och halsa fran oss. Omradet ar mest kant for sina klippor (Cliffs of Mohar) stupandes ner i Atlanten. Vi gjorde en harlig 2 milavandring utmed stup dar det var som mest 200 meter ner till vattnet. Inga racken och inget for den med svindel!

Sedan kom pasken, for att Han dar uppe ej skulle bli sur, var vi pa katolsk massa pa f.m. medan den protestantiska 11-tals kyrkan besoktes pa kvallen. Dar underholls vi av en 48 manna kor fran Wales.

Den 27/4 sag vi en svensk flagga i marinan. Vi skyndade oss givetvis dit for att undersoka! Det var ett svenskt par i en Nauticat 38 med hemmahamn Ingaro, utanfor Stockholm. Det visade sig att aven de overvintrat pa Irland, i Waterford inte sa langt harifran. Goa manniskor i var alder som vi haft nagra trevliga kvallar med.

Vara planer: Seglar forst till Scilly Islands 135 dm bort, det tar c:a 1 dygn. Darifran till Falmuth och invantar dar vader for att ta oss de 450 dm (3,5-4 dygn) over Biscaya till La Coruna i Spanien.

Det kommer att kannas konstigt att lamna KInsale, vi har trivts jattebra. Nar vi kom var vi okanda, nu moter man bekanta overallt och det kanns som "hemma".

Vi kommer att sakna:

*Actons fitnesscenter med traningskamrater och personal som hade godheten att forlanga vart kontrakt med tva veckor.

*Vackra vandringar och cykelturer i alla vaderstreck.

*Bussturer till Cork med bio och lunch pa English Market.

*Publivet, framforallt stamstallet "The Mad Munk" med lordagsbandet Likely Lads.

*David i gourmetbutiken Food Quay.

*GUINNESS mm mm mfl

Allt ar bara bra med oss!

"En manniska behover inte alltid arbeta. Det finns ett slags helig syssloloshet som numera ar fullstandigt forsummad". (George McDounald)

Lev Val

Jan och Sonia

NR: 11

2004-03-04

Kinsale, Irland

Hej Igen!

Nu är det vår, med blommande påskliljor, ginst och allt grönare fält. När vi övervintrade i Turkiet 96/97 var det varmaste vintern på 100 år. Här har det varit den torraste på 60 år, det har inte regnat på 29 dagar, och detta skall vara Irland. Vi hade en rolig men hektisk månad i Sverige, så det

var skönt att komma hem till lugnet igen. Vädret har som sagt varit torrt med ganska mycket sol. Det har dock varit kallt sista tiden, med åtskilliga frostnätter, men värmen i båten är det inget fel på.

Apropå värme, gasspisen gick sönder och innan vi lagat den så fick vi använda spritköket några dagar. Det fungerade så till den milda grad att Sonia  nödgades använda brandfilten. Nu vet vi att även den fungerar - inga skador.

Vi hade Sverigebesök i februari. Det var kul att visa favoritpubar och annat. Vännerna hade hyrt en bil, så en dag åkte vi "Ring of Kerry", en runda på drygt 40 mil med dramatiska scenerier. På hemvägen körde vi igenom Killarney National Park med sina vackra insjöar. När vi kom hem efter 11

timmar, var vi trötta och glada. Trötta av alla intryck och glada for att backspeglarna satt kvar, vi orkade inte ens gå och ta en Guinness.

Den 15 mars slutar Jan arbetet. Det är dags att börja feja på båten. Den 1 april inträder sommarpriser på marinan och då flyttar vi ut till en boj strax utanför. Slutet april början maj drar vi upp våra bopålar och beger oss söder ut, tror vi - vi trivs så bra här...

Livet är alltid och endast den stund vi lever det!

(Ur Alkemisten av P Coelo)

Lev Väl

Sonia och Jan

NR: 10

2003-12-11

Kinsale, Irland

Tiden rullar på och det börjar närma sig hemresa. Vi ha haft det kallare än normalt, vilket innebär sol och lite vind. Mera normalt är kuling, regn och varmare. Vi föredrar det kallare alternativet även om det blir mer kondens i båten.

I mitten av november kom två killar från Göteborg inblåsande i en styv kuling med en lina i propellern. De skulle invänta bra väder och sedan fortsatta mot Madeira. För dem tog resan två veckor, för oss 4 månader. Man kan långsegla på olika sätt! Efter att ha haft några trevliga kvällar fortsatte de mot Madeira en solig söndagsmorgon, en resa som borde ta cirka 2 veckor. Efter några dagar såg vi på vår vädermottagare att de måste fått riktigt dåligt väder. En vecka senare, hörde vi till vår lättnad att de kommit välbehållna till Spanien.

En "rolig" händelse: en natt vaknade jag av att Sonia ropade "det brinner". Det var vi som luktade. Vi hade varit i grann båten en långkväll. De röker INNE i sin båt!

En dag dök det upp en biobuss i stan, den visade film i tre dagar. Vi var dar dag ett och tre, däremellan firade vi Sonias födelsedag på restaurant The Spinnaker.

Utkastet för årets sista brev skriver jag, Jan, på arbetet. Jag innehar numera en deltidsanställning på det lilla lokala Casinot (spelhålan).

Vi vill åter passa på att tacka alla som hört av sig. Det är jätteroligt att höra från er. En sak är klar, när men inte har vänner och bekanta på nära håll, så inser man än mer värdet av dem. Tänk på det!

Den 18 december kommer vi till Sverige. Vi firar jul och nyår med familj. Till Göteborg kommer vi till trettonhelgen och stannar en dryg vecka. Under tiden i Sverige kan vi nås på telefon 0703-575466. Efter den 20 januari gäller Irlandsnumret igen.

Lev väl

Jan och Sonia

NR: 9

2003-11-07

Kinsale, Irland

Hej Allihopa!

Vinden är från sydost, senaste dygnet har det pendlat mellan 15 - 20 m/s. För en stund sedan hade vi en toppnotering på 23,5 m/s, det är nästan storm. Man kan lugnt säga att det är skönt att sitta fast. Det är väl skyddat där vi ligger, men vid dessa vindar blir det guppigt ändå. Största problemet är lastbåtarna i den lilla hamnen nära oss. När det blåser sydliga vindar och de lossar sin vetelast blir vi täckta i kli. Vill man förbättra tarmfloran är det bara att dra skeden över däcket, (dock lätt att avlägsna med vatten).

Igår var vi ute på långpromenad, 2 mil, till Old Head of Kinsale, en halvö söder om stan. Hörde av hamnkaptenen att ett segelfartyg en bit utanför kusten haft 11 meter höga vågor!

Annars har vi kommit in i en fin lunk. Vi trivs bra här och har ej skaffat TV. Däremot har vi lånekort på biblioteket, det blir mycket läsning. En annan daglig aktivitet är de 1,5 - 2 timmarna som vi tillbringar på träningsstallet. Vi börjar bli riktigt slimmade, bra priser på hummer och ostron gör ingen fet! Här på marinan är det ytterligare en båt som övervintrar. Det är han 61 och hon 35 och hennes 2 tonåringar. Vi har ytterligare en granne, Hägern "Roffe" som på kvällar och nätter håller till vid lampan intill var båt. Han blir ytterst indignerad när vi kommer hem sent.

Den 18 december kommer vi till Sverige, men vi skriver några rader innan dess.  Efter diverse strul är en laddning foton på väg hem som en del kommer att presenteras på hemsidan.

Och som Sonia sa: "Det är ju som semester - hela tiden!

Lev väl

Jan o Sonia

NR: 8

2003-10-01

Kinsale, Irland

Nu är vi i vinterhamn. Fast förtöjda i Kinsale Marina efter 1352 distans och 49 olika platser, (hamnar eller ankarvikar), där vi stannat upp till en vecka. Nu känns det skönt att få ligga still ett tag, åtminstone till april. Vi har haft en otroligt fin resa hit. Det enda som är värt att kalla missöde, var oljan vi fick på båten i Caledonian Canal. Allt har fungerat perfekt och vi har inte saknat något på båten. Däremot kan vi bli lite sentimentala ibland, och prata om huset (kakelugnen, soffan och badkaret) grannar, familj, vänner, arbetskamrater och arbeten, som vi numera inte har. Då tar vi raskt en Guinnes och det går över! Det är klart att det är enklare hemma, handla t.ex. Förra veckan låg vi i en ankarvik, lastade cyklarna i gummijollen, cyklade 13 kilometer till en stad, handlade och åt lunch i en kyrka som var omgjord till restaurang, (konstigt med tanke på att religionen är stark här), cyklade hem och körde ut till båten igen. Det tog 6 timmar! Typisk arbetsdag. A andra sidan är det ganska praktiskt att ha allt man äger inom några meter.

Marinan ligger endast 500 meter från centrum i Kinsale, ( 5000 innevånare, det dubbla under turistsäsongen), Vi har konstaterat att allt man behöver finns här, förutom biograf. För detta måste man ta buss eller lifta till Cork några mil bort. Vad vi förstår efter att ha talat med folk blir det inte särskilt kallt har, men blåsigt och regnigt. Men med värme i båten och nytt medlemskap i Acton Hotel Fitnesscenter är vi tämligen övertygade om att vi kommer att överleva. Det blir fint i vinter, gå och träna på gymmet, ta en tur i simbassängen och avsluta med lite avkoppling i bubbelpoolen med utsikt över marinan och båten 200 meter bort.

Vad har hänt sedan sist? Vi lämnade Dublin och njöt av att komma ut i stillheten igen. Åter gäller att man måste tima tidvattnet som rinner starkt utmed Irlands ostkust. Vi stannade en natt i Arklow, men floden där man låg var som en kloak. Nästa dag fortsatte vi för att runda Irlands sydöstra horn. Fick ett stabilt napp på dörjen, en torskliknande fisk,  god som middag till kvällen. Första stoppet på sydkösten, Kilmore Quay, visade många likheter med Laso, så här stannade vi i 4 dagar och kände oss nostalgiska. här träffade vi irländaren Eamon som gav oss fina tips på ställen att besöka. I fiskebyn Dunmore East, träffade vi ett par som just köpt en pub. Vi erbjöds jobb, men avböjde eftersom puben låg i Wales. Vi fortsatte längs sydkusten och besökte bl.a. Royal Cork Yacht Club, världens äldsta seglingsklubb, grundad redan 1720. Vi tittade in i Kinsale och bokade vinterplats. Efter detta hade vi två veckor innan vinterpriserna i marinan började gälla. Vi beslöt att ta två veckors seglingssemester! Vi fortsatte i sakta mak ut till sydvästra hornet, (Mizen Head). Hade mestadels fint väder och flera strålande ankarplatser. Makrillen gick in så det stod härliga till, så det var bara att "hämta". I Baltimore åkte vi in en kväll för att ta en öl. Vi blev kvar i 4 timmar. Det kom folk från gatan med instrument, det sjöngs och spelades. Sista ankarviken innan vi tänkte oss åter till Kinsale var Glandore. Bedövande vackert, hade tänkt stanna till 1 oktober men hörde att starka ostliga vindar var i antågande så den 29 september seglade vi i en stilla plattlans de 30 distansen mot Kinsale. Jag, Jan fick här resans mest spännande upplevelse. Plötsligt uppenbarade sig en jättelik valrygg med ett stort blåshål, 5-10 meter om babord. Det kändes i maggropen! Den måste ha varit mycket större än båten, sedan sjönk den sakta ner och försvann. Sonia hann inte upp ur ruffen, men trodde mig. Jag upprepade tydligen "å herre djävlar" flera gånger. Vi såg ytterligare ett "blås" men ingen val.

Som sagt, fast förtöjda, går vi nu för att lämna in stortvätt, handla och internetta oss.

Lev i nuet men minns det förgångna.

Vi är nu som vanliga människor och har adress: Jan och/eller Sonia Jonsson, S/Y Maria Honungshöst, Kinsale Yacht Club, Kinsale, Co. Cork, Ireland. Som vi skrev tidigare har vi ett irländskt kontantkort med nummer, från Sverige, 00353-87-9257243.

Lev väl

Jan och Sonia

NR: 7

2003-08-31

Dublin, Republiken Irland

Sedan ett par dagar tillbaka befinner vi oss i Dublin, pubarnas stad (700 stycken) Vi har besökt några och funnit att Guinnesen smakar perfekt och den irländska musiken blir pricken över iet. Vi ligger mitt i centrum, gångavstånd till det mesta, det känns dock konstigt att se alla höghus runtomkring, trafiken som dånar oavbrutet, till skillnad från de två sista veckorna då vi legat för ankar eller boj med vacker natur runt om, fåglars sång, sälars "ramande" (ej så vackert) frisk luft och friska bad (14,5-16 grader.

Nå, sedan sist! Vi var på ön Islay och skulle till båten och ha rådslag. Det är tjusningen med detta, att inte ha direkta planer. Över en "dram" fattades snabbt beslutet, Irland. Nästa morgon, med vind och ström i ryggen styrde mot den lilla ön Rathlin utanför Nordirlands NO kust. En grund liten hamn med nästan bottenkänning vid lågvatten. På kvällen kom en segelbåt utan flagg (fick senare veta att de flesta på Nordirland inte vill ha engelska flaggan  uppe). Det var Tony med fru och syster. De lade sig utanför oss och hade knappt knutit fast förrän vi bjöds ner på en drink. Har gäller det att vara snabb, om man skall hinna först. Det visade sig att de var från NordIrland. Vi fick flera fina tips, men det bästa var att båten vanligtvis låg i en boj i Strangford Lounch, en fjord på NordIrlands ostsida. De skulle upp till Scotland, så vi kunde låna bojen 10 dagar framåt. Dagen efter motorade vi oss till Bangor Marina utanför Belfast. I sundet mellan Rathlin Island och fastlandet slog vi fartrekord med 15 knop (6 knop motor och 9 knop ström). Hej vad det gick undan. I Bangor handlades lite sjökort och pilotböcker som vi behövde för Irland. Vi seglade sedan ner till Strangford, lyckades tima tidvattnet in i fjorden (8 knop). Vi hittade Tonys boj i en vik, nedanför en ruin och ett slott en bit bort. Har hade vi en skön lugn vecka med lata dagar, blandat med vandringar i omgivningarna. Makrillen gick in, vi fick 6 fina på 30 minuter, det blev makrillgrill på kvällen.

Sent på kvällen, dagen innan tänkt avfärd från Strangford, kom bojens ägare tillbaka  (en dag för tidigt). Det hade varit regn och blåst i Scotland, så vårt beslut att åka till Irland var rätt, vi har haft kanonväder. Denna gång var vi snabbast och bjöd   ner dem till oss. De tyckte att vi skulle se mer av NordIrland, så vi blev bjudna att följa med dem hem. Snacka om gästfrihet! Nästa dag packade vi för att sova borta för första gången sedan avresan hemifrån. Tony och hans fru, Sandra, bodde på en gård c:a 3 mil norr om Belfast. När vi kom dit fick vi börja med att fösa hans kor till rätt hage, de hade rymt. Vi visades runt och hade en trevlig kväll. Båda var läkare med nära till pensionering. Det var intressant att höra om NordIrland och allt som hänt här. Både Tony och Sandra var "utan religion" vilket inte var det lättaste, kunde man förstå, eftersom det oftast togs för givet att man måste tillhöra ena eller andra sidan. Nästa dag fick vi bland annat en guidad tur i Belfast, vi var runt till platser man hört om genom åren. Här var Falls road, Shankill road, stilleståndslinjen och checkpoint Charlie. Nu kan man röra sig där utan större fara. Det har varit lugnt ganska länge. Vi blev körda till båten, och lämnade med tidvattnet samma eftermiddag. Vi ankrade en natt i Carlingford Lounch, på gränsen mellan NordIrland och Republiken Irland. Fick en fin segling ner till Dublin och var tvungna att stanna på ett ställe utanför, eftersom man är tvungen att komma rätt till broöppningen. Nästa morgon kom ett av få felbeslut. Vi kunde tagit broöppningen i Dublin klockan 11, men vi var lata och bestämde oss for 15. Hade vi åkt på morgonen hade vi haft sol och 3 m/s. När vi åkte 13.30 började det blåsa, 30 min senare toppade vi med 19,4 m/s, hällregn och dimma. Det blev med radar vi hittade inloppet, väl där kontaktades hamnkaptenen, som bad oss vänta för ett större fartyg var på väg ut. Vi guppade runt en stund och kunde sedan styra in i River Liffy med fint lä. Efter broöppning lade vi till vid en flytbrygga och kände oss nöjda. Har just avnjutit 13 dagsafton (Shakespare) i en park. Skall nu gå till båten där det skall lagas kycklingleverpasta.

Vi kan numera nås på irländskt nummer: LANDSNUMMER 353. NUMMER 0879-257243 (nollan skall bort vid samtal utanför Irland).

Tänk att få vakna nyfiken varje morgon!

Lev väl

Sonia och Jan

NR: 6

2003-08-13

Port Ellen, Islay, Scotland

Idag hade vi problem. Gasen tog slut under tillredandet av morgonkaffe. Jag bytte raskt gasflaska och sedan var allt bra igen.

Hej på er alla!
Vi ligger i en liten marina i Port Ellen. Vi kom hit igår morse. Det var en härlig känsla att knyta fast. Vi har inte legat fast förtöjda på en månad, bortsett en kort vattentankning for två veckor sedan. Det är underbart att plötsligt ha fri tillgång till vatten. Allt är bra med oss. Vi har under tio dagar haft ytterst fint väder. Folk har häpnat och tycker att det är lite svettigt. VI ÄR GLADA. Här på Islay ligger Whisky destillerierna tätt. Det finns 8 st på ön. Medelst cykel besökte vi igår: Ardbeg, Lagavulin och Laphroaig. Det smakades och köptes. Vägen tillbaka till båten gick lätt.... Vad har hänt sedan sist? Vi har ankrat i de mest fantastiska vikar med höga berg omkring. Vi har slitit på vandringskängorna och druckit Whisky (vårt singlemaltbarskåp börjar likna något). Vi låg en vecka i en boj utanför staden Oban. Det är skönt att ibland få lite stadskänsla när man legat i ödemarken. Vi var på bio och såg Terminator III, kändes konstigt. Efter Oban seglade vi ner till ön Jura och fick oss en boj nedanför destilleriet. En mysig, stor o med 200 innevånare. Vi slet ordentligt på våra minicyklar, en dag gjorde vi en tur på 3 mil. På Jura träffade vi en svensk båt från Stockholm på väg hem. Det är ytterst få utländska båtar och ännu färre svenska. Vad gör det, Scottar och Engelsman är så trevliga så. Innan vi kom ner till Jura passerade vi Corryvreckan, ett sund mellan Jura och Scarba. Har är mycket starka tidvattenströmmar och vid vissa tillfällen uppstår här världens tredje största malström (vi passerade inte igenom utan vid sidan om). Alla pilotböcker och sjökort varnar för genomfart. Nu sitter vi här rätt förnöjda och kan konstatera att det inte känns som semester längre. Vi vet inte riktigt vart vi skall nu. Några dagar stannar vi säkert här i Port Ellen, sedan blir det kanske direkt till Irland (som man ser 25 distans bort) eller så går vi tillbaka en bit och tar oss igenom Crinan Canal, där det lär vara väldigt vackert. Vi får se?! Djur har vi sett. Massor av delfiner, tumlare och bamse sälar. Igår när jag åkte från ankarplatsen med gummijollen till marinan för att reka, var det en delfin som följde mig endast några meter bort. Har är även en massa fåglar, så fågelboken vi fick när vi åkte kommer väl till pass. Åter tack for alla mail, kul att höra från er.

Tänk på att varje dag är en evighet

Lev val

Jan och Sonia

NR: 5

2003-07-18

Tobermory Mull, Scotland

Så har vi då passerat 28 av de 28 slussarna i Caledonian Canal. Det viktigaste var att ha koll på hyrmotorbåtarna i slussarna!!!. Allt gick dock bra, inga skador. Visst skall man prata om väder. Det har det varit och olika. Fina dagar upp till 28 + har blandats med totalregn. Har är inte så särskilt mycket båtar hemifrån. Vi har dock haft följe med 4 svenska båtar genom kanalen. 2 har nu gått söder ut. Om Caledonian Canal kan man säga att det är ett obeskrivligt vackert och varierande landskap. Som att en stilla kväll ligga i en boj nedanför Urquart Castle i Loch Ness, grilla en bit svin och se solen skina på sluttningarna. Loch Ness var badbart + 15 och vår djupmätare slutade runt 200 m, bortsett från ett stort eko vi hade på 19 meters djup??!! Eller en cykeltur i en av skogarna med mängd gigantiska träd, allt från cypress till gran o tall. Det är väldigt grönt här, undrar varför.... Dagarna bara går vi läser, äter, cyklar, umgås och har det kanon. Härom dagen låg vi utanför en sluss och på håll såg vi Ben Nevis i sin prakt det vill säga utan moln på toppen, något som är ovanligt (Ben Nevis, GB berg, över 1600 m) Vi tänkte gå upp men vädret har satt stopp. När jag nu skriver detta utkast byter Sonia ut värmeljusen och nyss har hon fyllt tryckkokaren med kyckling för att göra buljong att värma oss med. Efter lunch skall vi in till Fort Williams (5 km) och hitta ett internetcafe...... Inte fanns det något internet inte. Dagen efter slussade vi ut i saltvattnet. Motor i motvind de 30 DM till Dunstaffnage där vi lade oss vid en boj i 2 nätter. Det visade sig att det kostade 250 kr natten. Det gör vi inte om. I bojen följde 2 dagars hårt arbete. En fiskebåt framfor oss i sista slussen hade spillt ut olja så hela skrovet behövde tvättas och poleras. Det är lättare att putsa när båten ligger still... Vädret har blivit kanon och har nu så varit i 6 dagar. Detta är mycket ovanligt här. Efter Dunstaffnage bay har vi gått upp i Sound of Mull. Inga fler superlativ, men här är fint. I 3 dagar hade vi en kanonankring i en vik som heter Loch Aline och har nu seglat upp till Tobermory, en utpost innan Hebriderna. Vad vi skall göra nu har vi ingen aning om. Det skall bli skeppsråd ikväll över några glas Single Malt. Vi ligger nu för ankar 100 meter från Tobermory Distillery. Vad vi har bestämt är att vi skall övervintra på södra Irland. Eventuellt i Kinsale (om någon läst Björn Larsson). Än en gång tack för alla mail, kul att höra från er!  Nu går vi till båten och skall ta den sista sillen och snapsen.

Njut och drick av livet

Lev väl

Sonia och Jan

NR: 4

2003-07-01

Buckie, Scotland

Då var det dags igen, en liten återblick. Efter Läsö gick vi till Hals i Limfjordens mynning. Här fyllde vi båten med vin (dyrt i Scotland har vi hört, det stämde). Nästa dag gick vi i god medström och medvind 50 distansminuter förbi bland

annat Aalborg. Ankrade i den första breddningen i Limfjorden och fick en fin kväll. Grillade stora köttstycken av gris. Som seden är i Limfjorden så offrades en köttbit till havsguden (Sonia hade köpt en kass kottang). Sedan väntade kuling på kuling från väst. Vi tillbringade en vecka på Jegindo i Limfjorden. Vi firade midsommar och danskarnas motsvarighet "St Hans" någon dag senare. Det är inte lätt att tända bål i 15 m/s och hällregn. Väntan tog slut, nu skulle det bli fint väder och ostliga vindar. Vi gick ut till Tyborön. Det blev kväll och morgon med diverse spring, handla, gas, diesel m. m. Den 26 juni klockan 10:40 åkte vi. Seglat blev det inte så mycket. Vi seglade 7 och körde motor i 50. Vi hade svag vind i rumpan och solen sken. Det var märkligt att köra omkring bland oljeplattformarna som stora städer på 30 meters höga ben mitt i havet. Vi hade åtskilliga delfinbesök och plötsligt var vi i Scotland. Det kändes fint att komma i hamn och stänga av motorn. Igår gick vi från Peterhead dit vi först kom, vidare till Buckie, som är en liten fiske stad på nordostkusten. Vi har fina nordostliga vindar så i morgon bär det nog av till Inverness där vi skall börja färden på Caledonien Canal. Vi mår kanon om än lite kalla om händerna. Vi vill tacka för den uppsjö med mail vi fått! Kul att ni hör av er! Vi kan av naturliga skäl inte svara alla men vi gör så gott vi kan ...

Människans primära rätt skall vara att färdas

                                          HARRY MARTINSSON

Lev väl

Jan o Sonia

2003-06-25

Vi har för avsikt att segla mot Scotland imorgon. Vår position är Tyborön vid Limfjordens västra inlopp.

Jan o Sonia

NR: 3

2003-06-15

Læsø

Vi børjar inse att vi ej har någon brådska. Det ær tio dagar sedan vi læmnade hemmahamnen och till Læsø kom vi først igår kvæll, det sæger ju en hel del. Det var en fantastisk upplevelse att se så många goa mænniskor som stod på kaj och vinkade av oss, tyværr så ræckte tiden inte till att prata med var och en och tacka før alla gåvor vi fick, men vi gør det så hær. Ett stort varmt  TACK  før att ni tog er tid att komma. Det kændes mærkligt nær vi styrde ut från hamn, vet inte riktigt vad vi førvæntade oss, men det kændes som vi skulle ut till styrsøviken och grilla en vanlig kvæll. Vi la oss før boj och gick igenom alla fina saker vi fått, læste "æstboken" med alla namnen, åt middag och sedan kom en kænsla av total utmattning øver oss som var både fysisk och psykisk. Med tanke på hur vårt liv varit sista tiden ar det nog en "normal" reaktion och vi besløt att bæsta medcinen var en god natts sømn. Dan dærpå styrde vi upp till Hønø och tillbringade några fina dagar med familjen, det kændes som ett bra avslut. Dærefter tog vi ett litet skutt till Vinga och hade några hærliga dagar då vi kænde att vi kom ner i varv, samtidigt fick vi tid att packa ordentligt. Nu ær vi alltså på Læsø och har i och med det nått vårt mål, næmligen att bryta upp, komma ivæg och komma just till Læsø. Nu kommer resten . . . .  Hær stannar vi några dagar och fortsøtter sedan i sakta mak genom Limfjorden før att invænta ett bra læge att ta oss øver Nordsjøn till Scotland.

"Tiden flyr sin kos"  Lev væl

Sonia och Jan
 

2003-06-02

Vi är tacksamma om den e-post som skickas bara innehåller vanlig enkel text då utrymmet i vår brevlåda är begränsat.

Jan o Sonia

NR: 2
2003-05-26

Det har nu gått drygt ett halvt år sedan jag sist skrev. Allt går och har gått enligt våra planer och nu är det  knappt två veckor till avresa. Som bestämt sedan länge åker vi den 5 juni. Vi har lite avvinkning vid brygga Q i Hinsholmskilens småbåtshamn mellan klockan 16 och 18 då vi sticker. Lite planer har vi. Första utländska hamn blir Läsö/Österby. Vi har bestämt att gå Limfjorden ut till Tyborön varifrån vi ämnar förpassa oss de 350 distansminuterna till Scotland för att där gå igenom  Caledonian Canal.
Om man på ett enkelt sätt skall beskriva vad man nu känner inför det hela så kan man göra det med ett ord, overkligt. Det blir skönt att komma iväg så man får komma ikapp sig lite. Vi bor fortfarande kvar i huset en vecka men det börjar eka tomt i rummen. Båten kom i sjön på Valborg och riggen fick vi på i tisdags. Nu gäller det att få plats med det man vill ha med sig.

Jan o Sonia

NR: 1

2002-11-13

Hej Alla!

Detta är de första raderna i vad som är tänkt bli ett sätt för oss att berätta vad vi gör och ett sätt för er att komma i kontakt med oss. Av olika skäl, bland annat ekonomiska, kommer vi inte att ha någon mobiltelefon eller dator med oss. Uppdateringarna kommer sedermera att ske via Internetcaféer.

För att göra en lång förhistoria kort så var vi tjänstlediga 17 månader under 1996-97. Vi hade då en Hallberg Rassy Monsun 31. Vi seglade ner till Gibraltar och vidare bort till Turkiet där vi övervintrade. Hemresan gick tillbaka i Medelhavet och sedan på floder och kanaler från Port St. Louis upp till Travemünde.

Redan innan vi avslutat denna tur var vi överens om att vi skulle se till att komma iväg igen. 1998 sålde vi Monsunen och 1999 köpte vi en lite större Hallberg Rassy, en 352:a. Båten var inte utrustad för det vi tänkt oss så tid och kraft har sedan dess gått åt till att få saker och ting som vi vill ha det. Under året har nu beslutet växt fram och som synes på framsidan så har vi beslutat att åka den 5 juni.

Vad har vi då för planer? Ja säg det! Förra resan var välplanerad både till rutt och tid. Denna gång har vi bestämt att inte bestämma något. Detta är i och för sig en sanning med modifikation, vi har tänkt oss att besöka Skottland och Irland den första sommaren, sedan får vi se.

Det är då mindre än 7 månader kvar och alla vet ju hur fort tiden går så några fritidsproblem kommer vi inte att ha. Att vi kommer iväg är dessutom tämligen säkert eftersom vi sålde huset igår så efter den 30 maj har vi bara båten att bo i.

Jan o Sonia